Bilder

Eftersom en bild sager mer an 1000 ord har jag tagit mig lite tid och laddat upp nagra som skildrar min vardag i Maputo.

For er som inte vet om det sa har jag flyttat, for langesedan, och tva ganger dessutom. Numera ser min bakgard ut sahar. Inte lika idylliskt som Laulane, men det har sina fordelar att bo i centrala Maputo (t.ex. gangavstand till jobbet och 2 timmars extra sovtid pa morgonen)


Tvattar... (och fraga mig inte varfor jag ser sa glad ut, sa kul tycker jag verkligen inte att det ar)


Narbutiken...


..dar jag handlar givetvis.


Lagar mat tillsammans med Dineria


Den har honan -som brukade jaga mig- motte sitt ode tillslut..


Mmm...kyckling i jordnotsgryta, Matapa, ris och Xima (majsgrot)= Lyxmiddag!


Jag diskar (nej vi har ingen diskho..)



Varldens kanske godaste ananas finns att kopa pa Maputos gator!

Hopp

Ett litet ord med stor betydelse. Den senaste veckan har sma sma strimmor av hopp haft stor betydelse for mig, och det har varit glada dagar.

Jag kom tillbaka till jobbet pa barnhemmet efter min lilla sjukperiod lagom for att hinna se tvillingarna Rosa och Alisia (ca 9 manader gamla) aterforenas med sin pappa. Det var fantastiskt att se hans gladje och stolthet over att antligen kunna ta med dem hem. Dagen efter kom lilla Irene tillbaka efter en tids sjukhusvistelse och den har veckan tog hon sina forsta steg.
Vi har fatt tillskott pa barnhemmet av nagra pojkar i 10/12-ars aldern, till foljd av att en pedofil-liga har gripits och man hittade barnen i deras lokaler. Helt fruktansvart forstas, men nu finns atminstande hopp om att de kan fa hjalp, och sa smaningom atervanda hem.

Min storsta kansla av hopp intraffade i onsdags, da jag mottes av en dansk kvinna pa barnhemmet. Hon berattade att hon ar barnpsykolog och kommer att jobba har under en tid for att studera och utvardera barnens situation, for att sedan skriva en rapport och ge forslag pa atgarder. Vi pratade lange (och har bokat in mer tid framover) och hon hade stort intresse av att hora om mina erfarenheter och tankar. Ledningen och personalen i ovringt verkar inte sarskilt glada eller bekvama med hennes narvaro, men for mig ar det helt fantastiskt. Jag kunde fa bekraftat sadant som jag anat men inte haft kunskap om, t.ex. forklarade hon olika satt pa hur man kan se att nagra av barnen saknar kontakt med omvarlden och hur det kan bero pa bristande mansklig narhet, och hur man kan jobba med det etc. Det ar en enorm lattnad att antligen kunna beratta och forklara for nagon (pa ett sprak jag beharskar) vad jag kanner, tanker och onskar, och veta att det jag sager har betydelse och eventuellt kan leda till forandring. Min tid har hittills har lart mig att forandring ar svart och att en persons insats oftast ar obetydlig. Det skulle hennes ocksa kunna vara, men hur litet det an ar, sa finns det hopp, och just nu haller jag fast vid det och glads at det.

Fran ett gladjeamne till ett annat: I helgen fick jag delta vid ett helt fantastiskt traditionellt Mozambikanskt brollop! En orsak till att gladjas ytterligare, med tanke pa den senaste tidens oroligheter med framlingsfientlighet (som jag skrev om sist), var att brollopsfesten forenade firande mozambikaner och sydafrikaner.

Sjalva brollopet var pa sondagen, och var inte sarskilt olikt de brollop jag varit pa tidigare, men det jag uppskattade mest var lordagkvallens "lobolo", da brudgummens familj kommer med gavor och pengar till brudens familj. Jag fick aran att sitta med da de aldsta fran bada familjerna satt tillsammans och gick igenom och forhandlade betalning och gavor. Aven om jag inte forstod vad de sa (eftersom de pratade Shangana) var det otroligt spannande att se pa och folja forhandlingarna och de olika ritualerna som foljde. Efterat var det sang o dans och man slaktade en get och at en massa annan god mat. Har tyvarr inga bilder ifran lobolon (ville inte stora med att springa runt o fotografera) men ska forsoka lagga upp nagra fran sjalva brollopet.

Hoppas ni alla har en harlig Midsommar!
KRAM


Har ar jag med nagra av de andra brollopsgasterna (pa min vanstra sida 2 av Boas systrar, Dineria och Dolce)




Brudparet...


Vigseln agde rum i "Brollopspalatset" i Xai-xai



Utanfor




Har forbereds maten!




Jag fick en blomma...






Brollopstarta




Brudens mor i gront

Mer fran Infantario:


Americo


Irene


Tvillingarna - som ar helt omojliga att fotografera med oppna ogon...


Smattingar


Mina "stora" barn

Morker med ljusglimtar

Veckorna i slutet av maj och borjan av juni har varit morka och harda i Mozambique. Detta pa flera satt, bade fysiskt, personligt och for landet.

1. Det ar vinter. "Javisst" tanker ni kanske, Mozambique ligger ju i Afrika, dar ar det ju varmt. Okej, ingen is i Maputos hamn och ingen sno pa marken, men det blir morkt tidigt (kl 18 ar det kolsvart), jag gar inte hemifran utan min tjocktroja och jag sover med pyjamas och extra filtar - och fryser anda!. Sa alla rapporter om harliga grillkvallar, dagar pa stranden och ljusa sommarnatter hemma i Sverige undanbedes...

2.Jag har varit SJUK. Efter att ha klarat mig sa lange med endast lindrigare akommor - medan jag sett mina volontarkollegor drabbas av allt ifran larvar i armen till malaria (3 stycken)och blodforgiftning (och ambulanstransport till sydafrika) - har jag kanske fatt lite hybris...och tyckte inte att lite magont var nagon fara. Stannade hemma fran jobbet nagra dagar, kande mig battre sa jag jobbade igen, kande mig samre, stannade hemma... Efter en dryg vecka fram och tillbaka med magont, krakningar och diarre, tankte jag att ett besok pa den Svenska kliniken kankse inte vore sa dumt iallafall. Dar kunde man snabbt konstatera att jag hade en sk "amobainfektion", med andra ord parasiter i magen. Uuuh... Den foljade kurens biverkningar for att fa ut de sma krypen visade sig vara nastan lika jobbiga som sjalva sjukdomen, och jag fick stanna hemma fran jobbet 3 dagar till... Till min stora gladje forgylldes dock min hemmavistelse av paket fran Sverige, sa jag kunde atminstane njuta av hogintellektuell lasning (Fantomenkronikan) och nar magen tillat, ata ahlgrens bilar. Och som tur var tillfrisknade jag igarkvall strax fore kl.22(mer eller mindre med viljestyrka och efter att ha misslyckats med att ratta in matchen pa radion) och hann precis sla mig ner med en cola framfor storbildskarmen pa restaurang "Cristal" for att se Zlatan gora Sveriges forsta MAL i fotbolls EM!

3. Det framlingsfientliga valdet i Sydafrika har overskuggat ALLT annat har i Mocambique. I tidningar, pa radio, pa gatan, hemma och i mitt arbete pa Roda Korset. Cruz Vermelha de Mocambique hade forra torsdagen registrerat 27 324 Mozambikanska flyktingar fran Sydafrika. Jag fick i uppdrag att skriva rapporten pa engelska, sammanfatta statistiken over antalet engagerade voluntarer, distribuerade varor till flyktinglager, beraknade kostnader, sarade och doda.
27 324 Mocambikanska flyktingar. Manniskor flyr Sydafrika till andra grannlander ocksa, som Zimbabwe och Nigera.
Manga som kommer atervander hit har levt storre delen av sitt liv i Sydafrika, de lamnade Mozambique i krigstid, har forlorat kontakten med sina slaktingar och kanner inte igen de platser de kom ifran. De atervander tomhanta. Roda Korset genomfor transporter till olika proviser i landet, for att skicka flyktigarna till sina ursprungsprovinser. Dar stannar de i uppsamlingslager, for just nu racker inte transportpengarna langre. Roda Korset soker familjeband och hjalper till med aterforeningar, men alltfor manga har ingen och ingenting att atervanda till.

Frustrationen ar stor hos manga mozambikaner och forst var man radd for motauktioner, sakerheten har starkts utanfor den sydafrikanska ambassaden har i Maputo, men situationen har har varit lugn. De jag pratar med och de som hors i media verkar vara overens, "Vi ar battre an dom", "Mozambikaner ar ett fredligt folk". Min korta erfarenhet sager att de har ratt.