For Sverige i Mozambique...

Ja, semestern var FANTASTISK. Ode strander, snorkling vid korallrev, god mat och allt det dar. Vadret var sadar... de flesta dagarna. Men allt var forlatet nar solen sken som aldrig forr under dagarna da vi gjorde var battur mellan oarna utanfor Vilankulos. Paradiset har aldrig kants narmare, och det far mig aterigen att tanka pa Mozambique som konstrasternas land, eftersom andra platser jag sett har snuddar vid helvetiska.

Med facit pa hand borde jag kanske forstatt att med Mozambiques infrastruktur hade det faktiskt varit vart att lagga de dar extra pengarna pa att hyra en bil istallet for att snala och skumpa fram via lokala transportmedel. Men de katastrofala vagarna hade givetvis inte varit battre om jag hade kort sjalv, och det ar ju anda viss charm med att resa med bussar utan ryggstod eller att fa kanna vinden i haret fran ett lastbilsflak ;)

Under resan hade jag tva bisarra svensk-relaterade upplevelser. Den forsta pa en till synes ode liten vag mot en liten by som heter Morrungulo, dar jag till min forvaning sag en skylt dar det stod "FARSKT BROD" (fast rattstavat med prickar och allt). Jag var sjalvklart tvungen att stanna och kopa farskt brod -och fick aven ett par kokosnotter hamtade fran en narstaende palm. Den andra var pa en av bussarna, dar hogtalarna plotsligt gapade ut en lat av svenskrappande Petter. Mystiskt. Jag kan inte tolka detta pa nagot annat satt an att Sverige kallar pa mig att komma hem igen.

Men jag har en dryg vecka kvar, och kom tillbaka hit mandags kvall, till bajs i Maputo. Det vill saga rattbajs, pa bordet i lagenheten. Hittade ingen avsandare sa sov pa helspann med lyset tant och lyssnade efter ljud hela natten..uuhh. Har nu inhandlat rattgift och fick tips fran kvinnan jag handlade av att blanda det med jordnotter, far se hur det gar.

Annat svensk-relaterat har i Mozambique forresten, i tidningarna och pa nyheterna de senaste dagarna, ar Sveriges beslut att pa grund av korruptionen minska bistandet hit. Mozambique ar tillsammans med Tanzania det land i Afrika som far stortst bidrag fran Sverige, i ar 50 miljoner dollar, vilket man nasta ar kommer att minska med ca 30%. Sa lange ingen forbattring sker i kampen mot korrumption kan man inte gora mycket annat, och under tiden lider manniskor dar pengarna sa uppenbart skulle kunna gora skillnad...


SES SNART! kram

Avsked, avslut (& avundsjuka?)

Som ni alla vet gar tiden alltid snabbare nar man ar vid slutet av nagot som man inte riktigt sakert vet om man vill ska ta slut.
Nedrakningen till min hemfard har borjat - och det med blandade kanslor av langtan och lattnad a ena sidan, separations-svarigheter och forvantad saknad a andra sidan.
Jag har redan vinkat av min "volontarbastis" Monique pa flygplatsen for ett par veckor sedan, och varit pa tva "avskedsfester". Den senaste nu i sondags da alla volontarer som ar kvar traffades tillsammmans med vara mocambikanska vanner vid fiskmarknaden pa stranden. Dar pekar man ut den fisk/krabbor/rakor etc. som man vill ha och far den tillagad pa resturangen brevid...mmmmums..
Inte lika mumsig var maten som min vardfamilj bjod pa nar jag var och halsade pa dem igen i Laulane, men forhoppningsvis var det sista gangen jag var tvungen att halla god min och ata komage... (fast det kunde ha varit varre, jag klarade aldrig riktigt av kycklingfotterna).
Jag var dar for vad jag trodde skulle bli annu ett avsked, men efter att de insisterade har vi nu bokat in en liten fest med hela tjocka slakten i slutet av manaden.
Imorgon ar sista dagen pa jobbet. Jag har redan avslutat pa Roda Korset, pa ett positivt satt da det de sista veckorna knappt funnits nagot alls att rapportera fran de s.k. katastrofomradena. Istallet har jag gjort en del oversattningar av ordinarie texter fran portugisiska till engelska. Hur jag nu lyckades med det har jag ingen aning om, men utan ordbok och hjalp utifran kunde det ha blivit helt nya berattelser..haha.
Men som sagt, sista dagen pa Infantario 1o de Maio imorgon och det blir nog ett av de svaraste avskeden..att skiljas fran mina sma barn som jag tycker sa mycket om.
Jag far dock gladjas at att aven dar fatt ett ovantat bra avslut. I forra veckan satt jag hela eftermiddagarna tillsammans med danska Kristine (barnpsykologen) och skrev ner texter till hennes rapport om forhallandena pa barhemmet, samt onskemal pa forandringar och investeringar och hur de pengar ska anvandas som ar pa inkommande fran sponsorer. Aven om det inte gor sjalva avskedet fran barnen lattare sa kanns det som om jag kan lamna med storre forhoppning om forbattringar, och med en kontakt som finns kvar och kan uppdatera mig om hur arbetet fortskrider.

Sedan har jag efterlangtad semester, lite vila och tid for eftertanke innan jag aker hem. Jag semestrar i Mozambique den har gangen och ser fram emot att se lite mer av detta avlanga land (3500km fran norr till soder, att jamfora med Sveriges ca 1500km (?ratta mig om jag har fel)). Jag hoppas pa lite varmare vader langre norrut och att antligen fa svar pa de tva nu enda aterstaende viktiga fragorna: Ar vattnet vid Tofu beach verkligen sa fantastiskt turkost som jag har hort? -och kommer min battur mellan oarna i den mocambikanska skargarden att visa det tropiska paradis som bockerna talar om?
(och ja, det var dar det var meningen att ni skulle bli avundsjuka ;)

KRAM