Hur har helgen varit? Horde att det har snoat hemma igen, det later ju inget vidare... Vi ar faktiskt pa vag mot vinter har ocksa, aven om det inte gar att jamfora mot svensk vinter sa marks det faktiskt att vadret skiftar. En del berodde pa cyklonen ocksa som jag berattade om, det var kallt och regnigt har i flera dagar... och till min forvaning fick jag dra fram min tjock kofta som jag inte anvant sedan jag satt pa flyget hit. Och jag har frusit pa natterna, for att inte tala om de iskalla morgon-dusharna! brrr... Men nu verkar det iallafall som om varmen ar tillbaka igen.
Min helg har varit lugn och skon, men till viss del overskuggats av en spand atmosfar hemma hos mig och vardfamiljen... Det har visat sig att en av de storsta utmaningarna for mig ar anpassningen till familjelivet, med dess (manga) regler och rutiner. Efter en viss tid och jamforelser med de andra volontarernas situationer har jag (tror jag..) fattat det svara beslutet att jag vill flytta. Det ar svart eftersom jag tycker om dem jag bor hos, de har varit otroligt generosa, valkomnande och omtanksamma pa alla satt och vis, och barnen ar helt fantastiskt underbara och dem kommer jag sakna enormt mycket. Men, jag vill fa ut sa mycket som mojligt av min vistelse har, och kanner inte riktigt att jag kan det med gallande "husregler". (kortfattat galler det tider jag ska vara hemma, dagar da jag overhuvudtaget inte far ga ut, platser jag inte far besoka, personer jag helst inte ska umgas med, resor jag inte borde gora etc. etc.). Och efter att ha bott sjalv, eller med vanner, i princip de senaste 10 aren (med kortare undantag) har jag svart att vanja mig vid denna standiga kontroll och overdrivna overbeskyddarverksamhet.
Sa, jag ska pa ett mote imorgon och diskutera eventuella losningar och alternativ.
Men, platsen dar jag bor for tillfallet, som jag annu inte har beskrivit narmare, heter Laulane och ar en forort till Maputo.
Men vi borjar i Maputo, en stad dar jag trots min korta tid redan har gjort ett bestaende avtryck ( jag gick i nylagd cement - man tycker ju att de skulle kunna satta upp en skylt eller nat!?).
Maputo, och Mocambique i sin helhet (iallafall det som jag har hunnit uppleva under min tid hittills) ar kontrasternas land. Jag har aldrig tidigare upplevt sa stora skillnader existera sida vid sida. Det galler for precis allt, saval manniskor som miljoer. Nagon blev forvanad over att jag varit pa teater, atit middag pa restuarang os.v. Man har finns allt. Allt man kan onska sig. Det ar bara det att de flesta kasnke far noja sig med att onska sig. orattvisa har aldrig varit sa tydligt for mig som den ar har.
Jag skulle inte saga att Maputo ar en vacker stad, men det finns nagra vackra platser har som man kan njuta av, och nagra vackra byggnader (manga andra som ser ut att ha varit vackra men nu star i ruiner). En av mina favoriter ar katedralen har, som ar blandande vit och jag kan i dagsljus inte titta rakt pa den utan solglasogen utan att blandas. Pa kvallarna lyser ett gront neonkors langst upp. En cool kontrast.
Nedanfor staden ligger stranden, som tycks vara oandlig. Vagen kantas av palmer och forsta gangen jag akte forbi dar forestallde jag mig att detta skulle kunna vara miami, florida eller vilken hip strand var som helst i varlden. Foljer man stranden narmast city finns helt fantastiska vaggmalningar och mosaik-konst, men detta ar en "no-go" (forbjuden/pa egen risk plats) for oss volontarer, p.g.a. brottsfrekvensen och jag har bara akt forbi i bil och hastigt kunnat njuta av dem. Langre bort fran staden ar stranden "saker". Ibland star vattnet upp mot muren och promenadvagen men nar det ar ebb och det sjunker undan flera hundra meter visar sig trappor, en lang pir och fin sandstrand, dar sma fiskebatar nu ligger och vantar pa nasta flod. Folk badar har, fast jag har latit bli eftersom vattnet inte ar sarskilt rent.
"Costa do Sol"Jag har fatt lara mig att se upp (ellr ner) nar jag gar omkring i stan - dels for bilar som kor helt galet fort (och sa vanstertrafik dessutom!), men ocksa for diverse knolar (oftast orsakade av tradrotter) och haligheter i marken. Brunnslock verkar vara en bristvara, och papperskorgar ar totalt icke-existerande, varpa sopor ar annu en orsak att ha koll pa vart man trampar.
Sa fort man kommer ut fran Maputo ser allt annorlunda ut, sa aven om jag nu inte blir kvar dar jag bor ar jag glad att fa ha upplevt det, for det kanns mer "genuint" pa nat satt. Den storsta nackdelen med att bo darute ar ju givetvis bristen av fungerande transport. Nar jag borjar kl 9 pa barnhemmet (som ligggr centralt inne i maputo) gar jag hemifran kl. 7.30. Bussen (chapan) tar ca 45 minuter och den ovriga tiden bhover jag pa mig for att lyckas fa plats pa en (och trots det kommer jag ofta for sent). Men pa mornarna gar det iallafall en direktbuss, pa vagen hem maste jag for det mesta byta en gang (ibland tva) - och da gor jag det pa en helt galen plats som heter Xiquelene. Den ar galen for att det ar en helt enorm marknadsplats, som en myrstack ungefar. Det kryllar av manniskor och bussar och har finns ALLT att kopa, fran de vanliga varorna mat och klader, till dorrar och toalettstolar. Alltsammans uppstallt utomhus i ett virrvarr av bord, skjul, vagnar, bankar, mattor, eller direkt pa marken. Nagra gar omkring och saljer sina varor och de ar minst sagt ihardiga i sina forsaljningsforsok..
Xiquelene har jag for ovrigt kommit fram till maste vara ackligaste platsen jag nagonsin varit pa nar det regnat, har svammar vagarna over och sopor forsar fram overallt, och redan innan regnet kommr luktar har rutten fisk.... Jag gor mitt basta for att undvika Xiquelene.
Men, val framme i Laulane, eller "mercado laulane", som ar andhallplats och dar jag kliver av ar det lugnare. Har tar asfaltsvagen slut och jag gar ytterligare ca 15-20 min pa en bred rod grus/sand-vag innan jag ar hemma. Trots sanden ar det mycket vaxtlighet har. Hoga grona hackar, palmer, avokado- paron- och mangotrad, for att bara namna nagra. Langs hela vagen ar det laga fyrkantiga hus, oftast i gratt tegel, men ibland malade. De flesta har hoga murar med taggtrad och jarngrindar, men andra liknar mer skjul och har knappt dorrar. Aven i Laulane ar kontrasterna stora. Och aven i Laulane ar sopor ett problem. Jag gar forbi en stor kontainer som alltid ar overfull och omringad av en radie pa typ 10 meter av annu mer sopor. Annars gravs soporna ner i stora hal utanfor husen dar de sedan branns. Det luktar nastan alltid brandrok i Laulane, och man undrar ju hur det kommer paverka vaxtlighet och vattendrag i framtiden (jag har gatt runt med ett par batterier i min vaska i flera veckor nu for jag har inte hittat nagonstans att lamna dem, nar jag fragat har jag fatt skrattade svar att om jag vill att batterierna ska tas om hand ordentligt far jag nog ta med dem hem till Sverige igen).
Vagen som jag gar pa ar bred och bilar kor har ocksa (de kor overallt - men det hander att de fastnar i sandgropar eller lera efter regnet). Men svanger man av pa nagon av sidovagarna ar det en labyrint av tranga grander, som jag sallan vagar mig in i utan sallskap for jag ar overtygad om att ajg skulle ga vilse.
Det har ar bilder utanfor mitt hus, barn som leker och mina "broder" spelar fotboll med grannarna.
Jag moter manga personer pa vagen, och som vi fran film och skildringar fatt "lara oss" att afrika ser ut, manga kvinnor med barn knuta runt ryggen, och med imponerande mangder av saker pa huvudet - jag har sett allt fran krattor (!), ris- och gronsakssackar, till 20-liters vattenhinkar, vilket for mig ar helt obegripligt hur de far upp pa huvudet overhuvudtaget - jag orkar knappt lyfta var hink over badkarskanten hemma!
Har tvattar jag...det tar en evighet..
Langs vagen finns ett par "kiosker" ocksa, sma skjul med luckor for fonstren som stalls upp nar det ar oppet. De saljer mest konserver och torrvarar har. Farska gronsaker och frukter saljs ocksa langs vagen, men det finns en storre marknad har i Laulane dar man hittar battre och billigare.
Jag gar forbi en kyrka ocksa, en ansprakslos beige lag fyrkantig byggnad med texten "Jesus Cristo e o senhor" (jesus kristus ar herren) skrivet i stora calligrafiska roda bokstaver, brevid ett stort rott hjarta med en vit duva inuti, som man ser pa nastan alla kyrkor har. Majoriteten har i Maputo ar kristna och manga gar i kyrkan (sarskilt nu i pask, i ovrigt inte mycket firande). Men min familj gar inte och jag har heller inte varit annu, men ska ga nagon gang for att se hur det gar till. inne i Maputo finns flera moskeer ocksa, sa man hor de dagliga boneutropen - men bara om man ar i narheten, inte alls som i Istanbul t.ex. dar de ekar ut i hogtalare over staden.
Huset dar jag bor ar ett jattefint hus, och ett av de finaste i omradet (se bilder langre ner pa sidan). Men som sagt far vi se hur lange till det kommer att vara platsen dar jag bor....
Min sangDet blev mycket idag...hoppas ni orkade lasa.
Ha det bra, nu ska jag avsluta och ta mig hem till Laulane!
Kram
