Anki i Mozambique: Hopp

Ett litet ord med stor betydelse. Den senaste veckan har sma sma strimmor av hopp haft stor betydelse for mig, och det har varit glada dagar.

Jag kom tillbaka till jobbet pa barnhemmet efter min lilla sjukperiod lagom for att hinna se tvillingarna Rosa och Alisia (ca 9 manader gamla) aterforenas med sin pappa. Det var fantastiskt att se hans gladje och stolthet over att antligen kunna ta med dem hem. Dagen efter kom lilla Irene tillbaka efter en tids sjukhusvistelse och den har veckan tog hon sina forsta steg.
Vi har fatt tillskott pa barnhemmet av nagra pojkar i 10/12-ars aldern, till foljd av att en pedofil-liga har gripits och man hittade barnen i deras lokaler. Helt fruktansvart forstas, men nu finns atminstande hopp om att de kan fa hjalp, och sa smaningom atervanda hem.

Min storsta kansla av hopp intraffade i onsdags, da jag mottes av en dansk kvinna pa barnhemmet. Hon berattade att hon ar barnpsykolog och kommer att jobba har under en tid for att studera och utvardera barnens situation, for att sedan skriva en rapport och ge forslag pa atgarder. Vi pratade lange (och har bokat in mer tid framover) och hon hade stort intresse av att hora om mina erfarenheter och tankar. Ledningen och personalen i ovringt verkar inte sarskilt glada eller bekvama med hennes narvaro, men for mig ar det helt fantastiskt. Jag kunde fa bekraftat sadant som jag anat men inte haft kunskap om, t.ex. forklarade hon olika satt pa hur man kan se att nagra av barnen saknar kontakt med omvarlden och hur det kan bero pa bristande mansklig narhet, och hur man kan jobba med det etc. Det ar en enorm lattnad att antligen kunna beratta och forklara for nagon (pa ett sprak jag beharskar) vad jag kanner, tanker och onskar, och veta att det jag sager har betydelse och eventuellt kan leda till forandring. Min tid har hittills har lart mig att forandring ar svart och att en persons insats oftast ar obetydlig. Det skulle hennes ocksa kunna vara, men hur litet det an ar, sa finns det hopp, och just nu haller jag fast vid det och glads at det.

Fran ett gladjeamne till ett annat: I helgen fick jag delta vid ett helt fantastiskt traditionellt Mozambikanskt brollop! En orsak till att gladjas ytterligare, med tanke pa den senaste tidens oroligheter med framlingsfientlighet (som jag skrev om sist), var att brollopsfesten forenade firande mozambikaner och sydafrikaner.

Sjalva brollopet var pa sondagen, och var inte sarskilt olikt de brollop jag varit pa tidigare, men det jag uppskattade mest var lordagkvallens "lobolo", da brudgummens familj kommer med gavor och pengar till brudens familj. Jag fick aran att sitta med da de aldsta fran bada familjerna satt tillsammans och gick igenom och forhandlade betalning och gavor. Aven om jag inte forstod vad de sa (eftersom de pratade Shangana) var det otroligt spannande att se pa och folja forhandlingarna och de olika ritualerna som foljde. Efterat var det sang o dans och man slaktade en get och at en massa annan god mat. Har tyvarr inga bilder ifran lobolon (ville inte stora med att springa runt o fotografera) men ska forsoka lagga upp nagra fran sjalva brollopet.

Hoppas ni alla har en harlig Midsommar!
KRAM