Morker med ljusglimtar

Veckorna i slutet av maj och borjan av juni har varit morka och harda i Mozambique. Detta pa flera satt, bade fysiskt, personligt och for landet.

1. Det ar vinter. "Javisst" tanker ni kanske, Mozambique ligger ju i Afrika, dar ar det ju varmt. Okej, ingen is i Maputos hamn och ingen sno pa marken, men det blir morkt tidigt (kl 18 ar det kolsvart), jag gar inte hemifran utan min tjocktroja och jag sover med pyjamas och extra filtar - och fryser anda!. Sa alla rapporter om harliga grillkvallar, dagar pa stranden och ljusa sommarnatter hemma i Sverige undanbedes...

2.Jag har varit SJUK. Efter att ha klarat mig sa lange med endast lindrigare akommor - medan jag sett mina volontarkollegor drabbas av allt ifran larvar i armen till malaria (3 stycken)och blodforgiftning (och ambulanstransport till sydafrika) - har jag kanske fatt lite hybris...och tyckte inte att lite magont var nagon fara. Stannade hemma fran jobbet nagra dagar, kande mig battre sa jag jobbade igen, kande mig samre, stannade hemma... Efter en dryg vecka fram och tillbaka med magont, krakningar och diarre, tankte jag att ett besok pa den Svenska kliniken kankse inte vore sa dumt iallafall. Dar kunde man snabbt konstatera att jag hade en sk "amobainfektion", med andra ord parasiter i magen. Uuuh... Den foljade kurens biverkningar for att fa ut de sma krypen visade sig vara nastan lika jobbiga som sjalva sjukdomen, och jag fick stanna hemma fran jobbet 3 dagar till... Till min stora gladje forgylldes dock min hemmavistelse av paket fran Sverige, sa jag kunde atminstane njuta av hogintellektuell lasning (Fantomenkronikan) och nar magen tillat, ata ahlgrens bilar. Och som tur var tillfrisknade jag igarkvall strax fore kl.22(mer eller mindre med viljestyrka och efter att ha misslyckats med att ratta in matchen pa radion) och hann precis sla mig ner med en cola framfor storbildskarmen pa restaurang "Cristal" for att se Zlatan gora Sveriges forsta MAL i fotbolls EM!

3. Det framlingsfientliga valdet i Sydafrika har overskuggat ALLT annat har i Mocambique. I tidningar, pa radio, pa gatan, hemma och i mitt arbete pa Roda Korset. Cruz Vermelha de Mocambique hade forra torsdagen registrerat 27 324 Mozambikanska flyktingar fran Sydafrika. Jag fick i uppdrag att skriva rapporten pa engelska, sammanfatta statistiken over antalet engagerade voluntarer, distribuerade varor till flyktinglager, beraknade kostnader, sarade och doda.
27 324 Mocambikanska flyktingar. Manniskor flyr Sydafrika till andra grannlander ocksa, som Zimbabwe och Nigera.
Manga som kommer atervander hit har levt storre delen av sitt liv i Sydafrika, de lamnade Mozambique i krigstid, har forlorat kontakten med sina slaktingar och kanner inte igen de platser de kom ifran. De atervander tomhanta. Roda Korset genomfor transporter till olika proviser i landet, for att skicka flyktigarna till sina ursprungsprovinser. Dar stannar de i uppsamlingslager, for just nu racker inte transportpengarna langre. Roda Korset soker familjeband och hjalper till med aterforeningar, men alltfor manga har ingen och ingenting att atervanda till.

Frustrationen ar stor hos manga mozambikaner och forst var man radd for motauktioner, sakerheten har starkts utanfor den sydafrikanska ambassaden har i Maputo, men situationen har har varit lugn. De jag pratar med och de som hors i media verkar vara overens, "Vi ar battre an dom", "Mozambikaner ar ett fredligt folk". Min korta erfarenhet sager att de har ratt.