Halvtidsvila

Tre manader har gatt, och aven om jag fortfarande forundras, undrar och ar oforstaende till mycket runt omkring mig, sa har jag pa nagot satt lyckats skapa en vardag dar saker och ting alltmer gar pa rutin. Man vanjer sig vid det ovanliga och man har bra dagar och daliga dagar, precis som hemma. Men tiden gar fort, (iallafall for mig) och det ar redan halvtid, 3 av 6 manader har gatt.

Jag ar ledsen att jag inte battre har beskrivit barnhemmet som jag jobbar pa, eftersom det ar dar som jag spenderat mest av min tid, och det finns mycket att beratta (och mycket att onska), men jag ska aterigen skjuta upp det till nasta gang… jag bara tankte pa det nu for att jag saknar dem efter att inte ha jobbat pa ett tag.

Tillsammans med tva andra volontarer tog jag halvtidsvila fran bada mina “jobb” och nyttjade ett erbjudande vi fatt tidigare, nar vi var i Swaziland och traffade Joe. Joe ar fran Zambia och skulle aka dit pa sin ledighet och eftersom han tog bilen erbjod han oss att aka med. Jag ska forsoka fatta mig kort.

Vi mots upp tidig fredagmorgon i Maputo. Jag, Rasmus, Monique och hennes pojkvan Michiel som ar pa besok fran Holland. Jag har sovit i stan for att slippa transportproblemen och far sallskap av Boa till bussen, han ska aka ut till barnhemmet som Rasmus jobbar pa och lamna en av fotbollarna jag hade med mig hemifran. Jag har forsokt spara lite pa dem och sprida ut dem pa olika plaster, sarskilt efter det att jag forstod att de inte skulle komma till stor anvandning pa mitt barnhem. Rasmus barnhem har aldre barn (pojkar) och de fick en fotboll tidigare, vilket var mycket uppskattat. Men lagom till den forestaende turneringen som de hade planerat till denna helg gick fotbollen sonder, och eftersom vi skulle aka ivag fick Boa leveransuppdraget denna morgon.

Pa var skumpiga chapa-resa till Swaziland blir vi stoppade flera ganger. Trafikpoliser kontrollerar korkort och licenser och nar det de eftersoker inte finns diskuteras priset for att lata oss kora vidare och pengarna leveraras givetvis under bordet (paminn mig att skriva ett inlagg om korruption senare). Vid ett stopp blir vi alla tvugna att ga ur bussen och oppna vara vaskor, men den barska polismannen blir snabbt pa gott humor nar han ser mitt pass och borjar prata om Henrik Larsson, mina vanner behover inte visa sina (han tar for givet att de ocksa ar svenskar vilket ju inte alls ar fallet..).

Val framme i Manzini traffar vi Joe och Lili igen (som vi bode hos forra gangen vi var i Swaziland) men det visar sig att Joe inte ar klar att aka annu….(vilket betyder att vi gick upp tidigt alldeles i onodan). Men istallet far vi tid att besoka huvudstaden Mbambane, ata en god lunch och spendera mer tid med Lili som inte ska aka med pa resan. Vi sover hos dem och gar aterigen upp tidigt for att komma ivag.

Fran kulliga Swaziland bilar vi vidare genom sydafrika, aker forbi vidstrackta vinodlingar och apelsintrad i kilometerlanga rader. Vi kommer till ett torrt, platt Botswana dar gulnat gras ar det enda vi ser pa en rak vag som aldrig tycks ta slut. Vi kor till midnatt och far vaja for saval boskap som enorma gropar i vagen. Vi lyckas kopa varsin ol pa en bar som egentligen har stangt och sover i bilen.

Med den radande situationen frangar vi var ursprungliga plan att aka via Zimbabwe och kor istallet vidare i ett Botswana dar landskapet inte andras namnvart forren vi narmar oss floden och naturen borjar gronska. En farja tar oss over Zambezifloden och gransen till Zambia. Joe slapper av oss i Livingstone dar vi bor tva natter pa ett hostel (som har swimmingpool!!) och givetvis spenderar vi en heldag vid Viktoriafallen. Eftersom jag sjalv ar helt oformogen att rattvist beskriva detta varldens under citerar jag Livingstone himself (aven om jag tycker de tar lojligt att ge honom aran for att ha “upptackt” platsen)

"No one can imagine the beauty of the view from anything witnessed in England. It had never been seen before by European eyes, but scenes so lovely must have been gazed upon by angels in their flight. The most beautiful thing I have witnessed".

Fran Livingstone en obekvam bussresa till Lusaka dar vi sov en natt pa ett hostel (som hade swimmingpool!!!) sedan akte vi ivag pa en 5 dagars safari i Lower Zambezi. Forsta och andra dagen paddlade vi kanot langs floden, en helt fantastisk upplevelse att komma sa nara elefanter och flodhastar. Dessvarre rakade vi komma lite for nara och var guide blev knuffad ur sin kanot av en flodhast!! I en tyst bon tackade jag gud att det inte var jag, och onskade att krokodilerna skulle halla sig pa avstand tills han kom upp igen. Allt gick bra…och jag var inte alls radd forren nasta dag, da vi gjorde en nattkorning och satt och tittade pa tva leoparder och var oppna jeep gick sonder. Vi var tvugna att springa igang den – skont att leoparder ar langsamma djur J

Utan andra missoden hade vi nagra fantastiska dagar langs floden, i parken, vid elden och vart taltlager.

I Lusaka kom vi tillbaka till ett strom- och vattenlost hostel (vilken tur att det fanns en swimmingpool!!) dar vi sov en natt. Darefter flog vi till Johannesburg och gjorde en dags sightseeing dar (mestadels i bil med lasta dorrar) innan vi tog nattbussen till Maputo.

Kom tillbaka igar morse, och var alldeles for trott for att jobba idag (vilket jag forutspatt och darfor tagit ledigt) men ska till Roda Korset imorgon, och langtar efter att fa traffa mina barn pa mandag!

Elefanter pa nara hall!

Solnedgang i Lower Zambezi

Leopard

Utsikten over floden fran mitt talt!

Dod elefant. Helt oforstaeligt pagar fortfarande tjuvjakt for elfenben!

P.S. Jag stryker som aldrig forr, sedan min van Anna drabbades av mangofluga i armen. (Flugan lagger agg i ens klader nar de ar vata och sedan lyckas de pa nagot satt komma in och vaxa innanfor huden pa en. Hon fick ga till sjukhuset -svenska kliniken givetvis - och se larver krypa ut fran under huden...uuusch. De dor om man stryker sina klader. Alltsa stryker jag!