Cykloner och safari

Jo det stammer att Mozambique har drabbats av cykloner. Har i Maputo har vi varit forskonade, forutom en hel del regn och blast, (i fredags fros jag for forsta gangen sen jag kom hit) men nar jag jobbade pa Roda Korset forra veckan var det fullt aktivitet med att organisera hjalparbetet norrover. Eftersom jag skulle skriva veckorapporten hade jag ocksa fullt upp, och aven om det som hander ar hemskt sa var det pa ett satt bra att fa vara med om lite "action", alltsa ta del av informationen och fa veta vad som hander. Jag fick uppdatera rapporten flera ganger under formiddagen for det kom in nya siffror hela tiden. Nar jag lamnade kontoret var den officiella siffran pa hur manga personer som drabbats av cyklonen "Jokwes" framfart uppe i over 165.000 stycken. Fler an 20.000 hus har blivit totalforstorda (ytterligare ca 13.000 delvis) dartill skolor, kyrkor, moskeer, batar, - och ett fangelse (man undrar ju om fangarna lyckades komma undan?) och massvis med odlingar och annat forstas. Med dessa siffror som bakgrund kan man ju tycka att dodsiffran ar lag (9st), men man befarar att konsekvenserna som medfoljer med vattenbrist, och sjukdomar kan komma att orsaka betydligt fler.

Men som sagt, har i Maputo klarar vi oss lindrigt undan, kanns isolerat pa satt och vis och overhuvudtaget forvanas jag over hur lite man verkar bry sig om det som hander i de ovriga delarna av landet. Kanske har manniskor vant sig vid att katastrofer intraffar, eller ocksa kanske man har fullt upp med sina egna bekymmer. Och det ar klart, ocksa jag "stanger av" ibland. Jag tror inte att man skulle orka annars. For aven om jag skriver om paradisstrander, goda middagar, utflykter och teaterbesok sa ar det klart att det finns en annan sida har ocksa, som ar pafrestande att uppleva ibland. Orattvisor och misar som ger en hel del perspektiv pa tillvaron. Man kan inte blunda for det, men som sagt, ibland ar det skont att komma bort, fa lite tid for aterhamting och ny kraft. Det som ar imponerande ar hur manniskor har anda har hopp, stravan och ork att kampa vidare - det ar inspirerande och ger en sjalv energi.

Men den har helgen flydde jag fran cykloner och allt annat i Mocambique over gransen till Swaziland. Det var dags att fornya mitt visum igen, men istallet for att bokstavligen bara ga over gransen var vi nagra stycken som hade bestamt oss for att spendera helgen dar. Sa i fredags efter jobbet traffade jag Monique, Rasmus och Boa och tog en chapa ca 3 timmar till Manzini. Vi hade tur att fa bo hemma hos vanner till Boa, Joe och Lili (killen fran Zambia och tjejen swazi) och fick suveran service, skjuts overallt och guidning till de basta stallena! Pa lordagen tog vi en liten safari-tur. Sag inga stora djur, men bl.a. zebror, strutsar, vartsvin, antiloper, bufflar (heter det sa?) och en dros faglar och det kandes ratt haftigt!




Besokte aven "cuddle puddle" som ar ett spa dar de har heta kallor som vi badade i, jag tror utan overdrift att vi lag i vattnet i tre timmar! det var helt underbart, sarskilt framat kvallen nar man sag angorna tydligt, det var tom en battre upplevelse nar det borjade regna.
Sedan regnade det tyvarr hela sondagen (Bade i Swazi och i Maputo nar vi kom tillbaka), och hela natten till idag. Men nu ar det svalt och skont.

Idag har jag jobbat pa barnhemmet igen, och det var riktigt kul att ga dit imorse! saknade barnen lite nu nar jag inte traffat dem sen i onsdags, sa det har med att jobba pa Roda Korset har fler fordelar.

Strax ska jag ivag pa ett mote med alla de andra volontarerna for nagon slags deltids- utvardering. Forsoker skriva snart igen.

Tills dess, ha det bra allihopa. Manga kramar